Ronelkas Gina

Idag var det näst sista tillfället på allmänlydnadskursen. Vi var på Räddningsverkets övningsområde som ligger strax utanför Karlshamn. Där finns tunnlar, en gammal bus & tågvagn, mörka contatinrar, gallertrappor, ett mörkt hus med många rum och mycket mer. Vi gick runt på de olika stationerna i små grupper. Gina och jag började på stationen där han som höll i det hela idag, Gunder, var. Han har ett antal utbildade räddningshundar och vad jag förstod även lite ansvar över området. Först skulle Gina gå igenom ett rätt långt rör och det fixade hon galant. (I agilityn har vi tränat mycket på tunnlar och det har hon inga problem med.) De hade även byggt utrymmen m.h.a containrar och det blev nästan som något slags hus. Där inne var det bäcksvart men inte brydde sig Gina om det inte, hon bara traskade på. Till slut var det vår tur att gå uppför en brant gallertrappa. Först avrådde han oss från att göra det eftersom han inte trodde att Gina skulle klara det, men jag tyckte ändå att vi skulle försöka. De flesta fick lyfta upp sina hundar och gå ner eller locka med godis o.s.v. Jag behövde bara gå mot trappan så gick hon uppför den som ingenting. Jag vet att hon inte är särskilt rädd av sig men hon överträffade både mina, och särskilt Gunder's förväntningar. Vi gick genom, över och under lite andra lustiga föremål och till slut frågade han om hon verkligen inte har ett uns rädsla i kroppen. Han var faktiskt imponerad av denna lilla hund som klarade allt. Det är bra att Gina visar att man visst inte måste vara stor för att våga!

Sedan gick vi vidare till en gammal buss och tågvagn. Jag gick in och gömde mig och så skulle hon leta upp mig. I bussen hittade hon mig direkt men i tågvagnen sprang hon först förbi och ut genom andra dörren. Men sedan vände hon igen och då hittade hon mig. Meningen var mest att de inte skulle vara rädda för att gå in i lite läskiga utrymmen, och det var hon inte här heller.

Den sista stationen var en lång barack med många rum som kallades för "hotellet". Alla fönster var övertäckta så det var precis bäcksvart där inne. Här skulle jag gå in och gömma mig i ett rum och sedan skulle Åsa som höll i Gina vid ytterdörren släppa henne. Hon genomsökte vissa rum och gick förbi rummet där jag gömde mig först men sedan vände hon. Jag trodde att hon skulle rusa fram till mig som hon brukar men det gjorde hon inte. Istället stannade hon, markerade att det var någon där. Det var först när jag började prata med henne som hon kom fram till mig. Vi gjorde detta igen och även då gjorde hon på samma sätt. Det hade varit roligt att testa och se hur hon hade gjort om det hade varit någon annan som gick in och gömde sig!

Efter det var det gott med lite fika och vi diskuterade lite om bl.a. räddningshundar. Gunder påpekade än en gång hur imponerad han var av Gina. Självklart är det roligt att höra men främst är det skönt att inte ha en hund som är rädd. Nu är både matte & hund trötta, det tar på krafterna att vara ute och koncentrera sig i tre timmar. Skillnaden är bara att hunden kan gå och lägga sig, matten måste plugga fysik...