Snö och solsken
Nu har jag äntligen sportlov och nu över helgen är vi i Hovmantorp och hälsar på. Det underbara vädret håller i sig! Nu är vintern som bäst, solsken, runt noll grader och snö. Även att den är kall så är snön en rolig sak, tycker Gina. Bäst är det när man kastar snöbollar till henne. Hon springer efter dem som en tok men sedan blir hon mycket förundrad över vart de tog vägen.. Blev en härlig morgonpromenad på isen idag. Var helt själv och Gina kunde spring lös och springa, det gör hon minst sagt! Helt plötsligt kan hon få ett ryck och kuta mot mig för att sedan tvärbromsa framför mig, vilket resulterar i en sladd på isen. Så söt är hon, min lilla buse.
Förra helgen gjorde jag godis av blodpudding till henne. Hon var väldigt intresserad av Tina när hon hade dessa underbara små godbitar med sig, så jag testade på att göra dem själv. Inte alls svårt, skär i kuber och ha i ugnen ca. 1-1,5 h i 80 grader! Man får testa sig fram lite om tiden. De är bra att ha i fickan då de ej kladdar, det blir en hård yta men mjukt innuti. Väldigt gott, tycker iaf Gina & Viggo!
I onsdags var vi på en extra agilityträning med Viggo, Midas och Scilla. Fick hjälp av Marie med säcken och nu verkar det som att det har släppt igen för henne. Hon klarade den fint flera gånger. Skönt, eftersom att tävlingssäsongen snart börjar.. Börjar redan blir nervös medan Gina är lyckligt ovetandes om vad som väntar. Nej då, jag tror allt att hon kommer älska dessa tävlingar. Mycket att titta på, många hundar och att springa agilitybana. 17 mars ska jag & Tina tävla för första gången, vi mjukstartar med en inofficiell måndadstävling på Sölvesborgs HU. Den första officiella är 25 april på samma klubb och då har vi förhoppningsvis hunnit få lite erfarenheter av tävlingar. Det verkar vara rätt många inoff tävlingar i Karlshamns-trakterna. Ridhusträniningarna är fortfarande stirriga av alla hundar som skäller m.m men jag övar mest på kontakten med Gina. Tycker att det viktigaste är att hon bryr sig om mig och kan vara lös utan problem. I söndags var hon så söt. Mamma var med och kollade och satt på läktaren. Framför den, och henne, stod A'et. När Gina var påväg ner från det tvärstannade hon och började vädra. Här var det minsann någon doft hon kände igen! Det roliga är att hon inte någon av gångerna kollade sig omkring. Hade hon vänt huvudet åt vänster hade hon sett mamma, då de var på exakt samma höjd. Efter ett tag när hon stått där och luktat kunde jag få henne att springa banan klart.
Detta var en, kanske lite virrig, uppdatering från oss! Hoppas att ni har det bra i snön och att det blir många härliga promenader i solsken. Nu ska i alla fall vi ut på en.
